Hasardspel är lagligt under USA:s federala lagar men stater har möjlighet att begränsa spelande och gör så i de flesta fall. Casinon är endast helt och hållet lagliga i Nevada; i andra stater är de begränsade till specifika geografiska områden, till exempel Atlantic City i New Jersey. Undantaget är indianreservaten, där casinon under de senaste fyrtio åren blivit till en viktig inkomstkälla.
Självbestämmande och hasardspel
Ett fall som egentligen handlade om skatter lade grunden till det rättsliga läget som möjliggör casinon på indianreservat. Ett Chippewa-par bosatta på ett reservat i Minnesota anmanades plötsligt en dag av staten att betala fastighetsskatt och tog fallet ända till USA:s högsta domstol på 1970-talet. Den högsta domstolens beslut konstaterade att staterna inte hade rätt att beskatta reservatens invånare, samt att staterna inte heller kunde reglera de aktiviteter som urinvånarna företog på reservaten. Det senare lade grunden för casinoindustrin.
Indianreservaten i USA kallas också nationer. Under åren har urbefolkningen givits större rättigheter till självbestämmande över de stycken land de tilldelades när reservaten först skapades på slutet av 1800-talet. Nu har invånarna till viss mån rätt att bestämma sina egna lagar och aktiviteter, så länge dessa inte strider mot värdstatens strafflagar. Reservaten har alltid präglats av stor fattigdom och sociala problem och det var med förhoppning om ökade inkomster som de första spelhusen öppnades på 1970-talet.
Från bingo till black jack
Den allra första spelhallen på ett indianreservat var en bingohall som öppnades i Seminole-reservatet i Florida. Planen var att hålla hallen öppen sex dagar i veckan, tvärtemot de två som då tilläts i Florida, samt att sätta potterna högre än vad som var tillåtet. Bingohallens upphovsmän arresterades när den öppnades men den lokala domstolen dömde att Florida inte kunde reglera den typen av aktiviteter. Detta blev början på casinoindustrin i reservaten. Bingohallar kom till viss mån att accepteras, men problem uppstod återigen när reservaten började öppna privata casinon med vinster som var större än vad staterna tillät. Man oroade sig för att reservatens casinon helt skulle utkonkurrera staternas egna casinon.
Ett flertal rättsfall avgjordes dock till urbefolkningens fördel. År 1988 legaliserades casinoreservat officiellt och National Indian Gaming Commission etablerades för att reglera spelindustrin på reservaten. För att få öppna ett casino måste ordföranden för kommissionen godkänna ansökan. Spelindustrin delas upp i tre klasser när det gäller reservaten. Klass I innefattar stammens traditionella hasardspel samt sociala spel med låga vinster. Klass II inbegriper bingo och kortspel som inte spelas mot en bank. Till klass III räknas då de spel som normalt spelas på casinon, som roulette och black jack. Av de stammar som erkänns av den amerikanska starten valde 200 av 562 att öppna casinon som faller under klass III.
Det har gått bra för många av dessa casinon. På tio år ökade de sammanlagda vinsterna från 12,8 till 27,1 miljarder dollar och den nedgång i besök som Las Vegas och Atlantic City märkte av efter finanskrisen 2008 drabbade inte reservaten. På många håll har casinoverksamheten alltså dragit in betydande summor till reservaten och därmed avhjälpt mycket av den fattigdom som tidigare utmärkte dem. Däremot har många reservat med mindre fördelaktiga geografiska lägen inte lyckats upprepa samma framgångsrecept.